Sundbybergs historia

På 1870-talet rådde det svår bostadsbrist i Stockholm. Industrierna expanderade och landsortsbefolkningen lade ner sina lantbruk och flyttade in till huvudstaden där jobben fanns. Anders Petter Löfström insåg tidigt att den otjänliga jordbruksmarken i Sundbyberg kunde få nytt värde. Han gjorde sin första markaffär 1876 med järnvägslinjen Stockholm-Västerås-Bergslagen och året därpå stod stationshuset färdigt i centrala Sundbyberg. Samma år lät han påbörja arbetet med att stycka Sundbybergs ägor i tomter. Från november 1877 till januari 1878 såldes över 40 tomter på mellan 440-880 kvadratmeter och priset hölls lågt för att arbetarfamiljerna skulle ha råd att skaffa bostäder.

Under 1880-talet började även industrierna hitta till Sundbyberg och fabriker och verkstäder blandades med bostadshus. Under tio år ökade Sundbybergs befolkning med drygt tusen invånare.

Sundbyberg växer sig större
Sundbyberg började anta formen av ett arbetarsamhälle, där de dominerande yrkena blev stenhuggarens och industriarbetarens. Samhället blev ett litet handelscentrum för bygden. Hit kom gärna bönder från omkringliggande trakter för att sälja grönsaker och andra varor.

Den snabba expansionen gjorde att den lilla orten började växa modersocknen över huvudet. Sundbyberg ville bli självständigt och de ledande männen i Bromma insåg att det var tid att skilja Sundbyberg från Bromma. Så skedde och år 1888 bildades köpingen Sundbyberg.

Bland det första den nya köpingen genomförde var att skaffa sig en polis och en finka. Den nya hälsovårdsnämnden fick i uppdrag att ordna med renhållningen. Något avloppssystem fanns nämligen inte utan avloppsvattnet gick rakt ut i öppna diken. Stanken var påfallande, framför allt sommartid. Sjukdomar och epidemier grasserade och köpingens läkare påtalade gång på gång att kloaksystemet måste få en lösning.

Leriga gator och brännvin gör Sundbyberg känt
Sundbyberg blev under sina första år känt för sina många ölkaféer, sina leriga gator, sitt starka brännvin och sina hetsiga kommunalstämmor. I Stockholmspressen kunde man 1898 läsa följande om den lilla köpingen utanför Stockholm: "Sedan mörkret brett ut sig över nejden bör man inte gå ut i Sundbyberg. Och den som ej är försedd med gummistövlar gör klokast om han regniga kvällar far Sundbyberg förbi."

En annan journalist kallade vitsigt nog Sundbyberg för ett nytt Klondyke. Köpingen växte, industrier etablerade sig ute i förorten. Nybergs mekaniska, Max Sieverts, Alpha, spis- och knäckebrödsfabriken Kronan, AB Marabou med flera startade sina verksamhet. Tiden började bli mogen för Sundbyberg att söka stadsprivilegier. Så skedde också och den första januari 1927 blev Sundbyberg rikets 113:e stad. Sundbyberg hade blivit en arbetarstad och en av landets första förstäder.

Sundbyberg i dag
Vid stadsbildningen 1927 omfattade Sundbyberg endast den äldre stadskärnan kring järnvägen. År 1949 införlivades Lilla Alby, villasamhällena Lilla Ursvik och Duvbo, och staden växte. Sedan 1949 har Sundbyberg byggts ut med ett nytt bostadsområde varje årtionde. Storskogen byggdes med flerfamiljshus på 1950-talet, Ör på 1960-talet och Hallonbergen på 1970-talet. Under 1980-talet avslutades byggnationen i Rissne, kommunens senaste stadsdel. Nästa utbyggnad under början av 2000-talet blir Stora Ursvik.

Trots utbyggnaden är Sundbyberg till ytan landets minsta kommun. I dag är vi nästan 40 000 sundbybergare, som bor på en yta av knappt nio kvadratkilometer. Det gör oss även till landets mest tätbefolkade kommun.

Centrala Sundbyberg är kommunens affärscentrum. Längs smågatorna hittar man butiker, restauranger, post, banker och kommunikationer på nära håll. Närheten, småskaligheten och fördelen att ha promenadavstånd till det mesta – såväl kommunal som kommersiell service – gör att staden präglas av småstadskaraktär med många spännande mötesplatser.

En arbetsplats per bostad
I Sundbyberg finns idag omkring 20 000 lägenheter och med kommunens näringslivspolitiska mål – en arbetsplats per bostad – är vi definitivt ingen sovstad till huvudstaden. Av de cirka 20 000 arbetsplatser som finns i kommunen, besätts närmare en fjärdedel av sundbybergare. Det betyder att vi har en omfattande pendling till och från kommunen. Varje dag pendlar drygt 15 000 sundbybergare över kommungränsen, främst till arbetsplatser i Solna och Stockholm, samtidigt som lika många människor pendlar in från omkringliggande kommuner.

Kommunikationstät stad
Pendlingen underlättas av att Sundbyberg är en av landets mest kommunikationstätaste kommuner; två tunnelbanelinjer med fem stationer, pendeltåg, fjärrtåg och ett antal busslinjer gör att tidsavståndet till city varierar mellan 10 och 20 minuter beroende på färdsätt. Sundbybergs centrala läge innebär också att vi ligger nära regionens och landets största koncentration av arbetsplatser och service. Detta faktum har gjort kommunen intressant som etableringsort under senare år.

I de ombyggda fabrikslokalerna i centrala Sundbyberg kan man tydligt märka hur staden förändras, från arbetarstad med tung verkstadsindustri, till en kommun där modern tjänsteproduktion av kunskap och service dominerar. Sundbyberg har utan att förlora sin identitet som småstad, ändrat karaktär från arbetarstad till tjänstemannastad med hög kommunal och kommersiell service.