Om förskolan

Vidare kan förskolepedagogiken definieras till en samspelsprocess där barnet växer upp som en aktiv aktör. Verksamheten är frivillig och upplevelse och erfarenhetsbaserad och den erbjuder kontakter till jämförelsegrupper samt målstyrning av de vuxna. Det dynamiska samspelet mellan pedagogerna och barnet ska vara det centrala i verksamheten.

Pedagogerna strävar hela tiden efter att lära känna barnets förmågor, intressen och styrkor.
Lärandets och arbetsplanernas utgångspunkt är respekten för barndomen och det unika i varje barn. Därför behövs olika perspektiv och arbetssätt som likställt kan ta hänsyn till barnens olika behov.

Grunden för uppfostran och lärandet är helhetssynen för barnets situation. För att barnet på bästa sätt ska kunna lära sig färdigheter och kunskaper måste pedagogen veta tillräckligt om barnets olika utvecklingsfaser och andra känsliga perioder för att kunna känna igen och förstå deras betydelse för sitt arbete.

Samverkan och kompanjonskap i uppfostran mellan vårdnadshavare och förskolans personal är viktig. Förutsättningen för ett framgångsrikt uppfostringsarbete är en tät samverkan med familjen. Ett av förskolans uppdrag är att stötta och stärka föräldraskapet och vid behov kunna hjälpa familjen att använda sig av externa stödtjänster.

Lärandet
Under livets tidiga år skapas en grund för lärandet som börjar vid födelseögonblicket och fortsätter genom hela livet. I förskolepedagogiken sker lärande i grundläggande områden som t.ex. i motoriken och språket. Lära sig genom att göra, genom leken och lära efter modell/mall är naturliga sätt att lära sig för alla barn.

Lärandet är också en process där den nya kunskapen konstrueras/byggs på den redan existerande uppfattningen eller kunskapen. Lärandet grundar sig på barnets egen aktivitet och fäster sig i hennes egna erfarenheter och synsätt. Lärandet förankras i barnets vardagsverklighet. Det bästa lärandet kommer från problem som barnet själv ställs inför och som hon också själv kan hitta lösningen till.

Den vuxne ska professionellt anpassa sin handledning och lärmiljön på så sätt att den svarar för barnets utvecklingsnivå och dess individuella behov. När det råder jämlikhet, respekt och ömsesidigt förtroende i vuxenkollektivet kan barnen känna sig trygga och få utrymme för lärandet.

Pedagogens förtroende och uppskattning för barnets förmågor påverkar barnets självkänsla och självförtroende som "en som lär sig". Pedagogens uppdrag är också att hjälpa barnet förstå utmaningen i lärandet och leda henne att anstränga sig även med svårare saker. På så sätt kan barnet lära sig långsiktighet i sitt arbete och undan för undan växer förmågan att uthärda besvikelser. Barnen får en känsla av välbehag när det kan förstärka sin självbild med hjälp av situationer som kräver ansträngning men avklaras.

Leken
Leken är grunden för barnets utveckling och lärande. Under leken utvecklas barnets förmåga till sociala och samspel- och kommunikationsfärdigheter. Barnet lär sig att reglera och kontrollera sitt beteende samt göra val och hitta lösningar. I leken stärks barnets självbild, emotionella färdigheter och självkänslan. Även barnets motoriska och kognitiva förmågor utvecklas i leken.
 
I förskolan och i förskoleklassen ska leken vara det centrala arbetssättet. Även i de lägre åldrarna i skolan bör leken vara med.  För leken ska det finnas tillräckliga utrymmen, redskap, samt tid och ro. Leken och dess innehåll formas enligt barnens ålder och utvecklingsnivå.

När pedagogerna observerar leken får de kunskaper om barnets olika faser för utveckling och lärandet. Med hjälp av denna kunskap kan man leda verksamheten och pedagogiken i en riktning som stöttar barnets lärande.

Arbetssätt
I förskolepedagogiken och grundskolans undervisning för de tidigare åren bottnar arbetet i verksamhet som utgår från barnets utvecklingsnivå och som främjar barnets språkliga utveckling och dess färdigheter till att lära sig nya saker. Barnet har möjlighet till kunskapssamlande, prövande och problemlösning. Barnet lär sig i ett socialt samspel med de vuxna och med sin jämförelsegrupp.

I verksamheten används mångsidiga arbetssätt som stödjer lärandet. Pedagogen stödjer barnets lärande och styr barnet att bli medveten om sitt eget lärande samt följa upp detta. Barnet ska också få upptäcka sin egen roll när läroprocessen lyckas.

Miljön för lärandet
En god miljö för lärandet leder barnets nyfikenhet, intresse och motivation för lärandet samtidigt som sen stödjer barnets aktivitet, självständighet och kreativitet.

Det påverkar barnets uppväxt, lärande och utvärderandet av den egna verksamheten. Det centrala i lärmiljön är samspelet mellan barnet och den vuxne samt samspelet barnen emellan.

Den psykiska lärmiljön formas av sociala, emotionella och kognitiva konstruktioner. I en god miljö för lärande råder öppenhet, respekt för olikheter, ett uppmuntrande och tryggt klimat. Det är de vuxnas ansvar att skapa och upprätthålla ett gott klimat.

Med den fysiska lärmiljön avses naturen, människor och den konstruerade/(byggda?) miljön. I detta inkluderas trygga och hälsosamma verksamhetsutrymmen, medel för lärandet och närmiljön. En god lärmiljö svarar för barnets utvecklingsnivå, utmanar samt erbjuder tillfällen för barnets självständiga begrundande, undersökande och prövande. Miljön aktiverar barnet till att undersöka nya saker och lösa problem. Redskapet och material är tillgängliga för barnen. En estetisk lärmiljö entusiasmerar och påverkar lärandet positivt.

Förskolan i Ör har ljusa , öppna och fräscha lokaler och en mycket fin gård . Egen gymnastiksal och matsal (eget kök) kombinerad med bibliotek. Förskolan och skolan i Ör är ombyggd år 2005. Förskolans läge är mitt i stadsdelen Ör, nära Lötsjön och Golfängarna samt friluftsområdet i Ursvik.